Längtar fri 2012/2013

Longing free 2012/2013

Hon vaknade till de kvarvarande fåglarnas tidiga morgonsång. Än hade inte solen visat upp sig men det var ändå tillräckligt ljust för att kunna se.
Hon lyfte bort den skyddande växtligheten och reste sig upp.

Av ren instinkt och med full koncentration lyssnade hon av sin omgivning och konstaterade att inget tydde på att det fanns mänskligt liv i hennes närhet.
Hon andades ut och daskade av sig den torra jorden, barren och de insekter som hon tillbringat natten med samtidigt som tankarna var tillbaka i det förflutna.

Kunde de på något sätt förhindrat utvecklingen, kunde de levt på ett annat sätt,
kunde de ha påverkat, varför hade de inte älskat tillräckligt och varför hade de inte prioriterat leva och kärlek?. Några egentliga svar fann hon inte men vemodet och en stark inre längtan slog till i samma ögonblick som hon lämnade skogsbrynet och bländades av den gula sanden och havets färska doft.

Hon fattade mod och steg ut i det kylslagna vattnet för att låta vågorna
tvätta bort natten och där mötte hon solens första blick med stängda ögon och lät försiktigt smeka. Minnen återkom med full kraft och de stack som nålar i hennes sköra hjärta. Saknaden var påträngande, plågsam och så stark att hon inte längre andades på riktigt. Då kände hon livet igen. Så självklart, vackert och genomträngande att den bistra kylan och det konstanta mörkret lämnade henne i fred för en stund.

Värme tog över och livet förvandlades snabbt till en äng fylld av de
vackraste blomster. Konturer av ansikte, kropp och leende växte sig allt starkare och plötsligt var allt som innan igen. Hon fylldes upp av livsglädje och utan eftertanke drog hon ett djupt andetag och bara svävade.

När hon tittade in i de välbekanta, förstående ögonen och slöt sina armar omkring så fylldes hon av naturlig kärlek, ett inre liv som alltid betyder vacker. Längtar fri.