VYER VIDGAR

Tio år passera snabb och hon vandrar längre bort, vidgar vyer.
Tar sig långsam fram genom land som är allt mörkare och självcentrerat.

Den från annan plats, utan arbete eller sjuk saknar i princip värde.
Istället för skydd, bättring och hjälpande hand, skickas tillbaka, stoppas, tvingas och jagas.

Vid sidan visar klimat allt tydligare illa men istället för skyndsam hjälp låter system
och makt, utan tanke på liv eller nästa generation, förstörelse fortgå.
Hon blir allt mer övertygad om att hon inte längre passar in.